Tack å hej

Jag var 15 år och en kille som skulle komma att bli min första pojkvän skrev till mig på Facebook. Jag har inte tidigare reagerat eller ens analyserat det tidigare men i och med det som sker med Lorentz just nu så fick det mig att fundera.

Varför ville en då 20årig man träffa mig som var 15 år? Varför ville han senare som 21åring bli tillsammans med mig, nyss fyllda 16 år. Varför trodde jag att jag tyckte om att bli kallad hora, jag bad ju till och med om det. Varför trodde jag att jag uppskattade att bli slagen och strypt under samlag, det var väl till och med på mitt initiativ. Varför tänkte jag hela tiden att det var coolt att vara tillsammans med en vuxen person, jag måste ju varit så himla mogen? Så mogen och redo.

Det här med att jag hade grov ångestproblematik med panikångestattacker, självmordstankar och ett självskadebeteende var väl inget nämnvärt heller. Troligtvis så mådde jag väl bra av att ha för hårt sex. Antagligen så gynnades väl mitt mående av att vara tillsammans med en vuxen svartsjuk man. Jag menar, det var ju mitt fel att vi ens blev tillsammans- jag var ju snygg och sexig och ville ju faktiskt ha sex. Varför ville jag så gärna ha sex? Det kan väl inte bero på att jag började kolla på porr när jag var 10 år? Det är väl helt normalt för en tonåring att vilja bli strypt, slagen, spottad på under sex. Det var ju en fetisch jag hade! och man får faktiskt inte skamma fetischer, det är viktigt att komma ihåg.

Det är ju uppenbarligen mitt eget fel att nästkommande relation var med en man, som inte var mycket äldre än jag, men än så skadlig. Det var ju jag som lät mig brytas ner gång på gång under flera år av en kille som kunde komma och gå när han ville, som skällde ut mig när jag hade panikångest och som kunde vara sporadiskt otrogen. Det var ju faktiskt jag som var för komplicerad, för klängig, för beroende, för kär och för jobbig.

Det var ju inte konstigt när en kille valde att ta ett återfall hemma hos mig, han mådde ju dåligt <3. Det är ju också helt normalt att en kille jag var ihop tänkte att jag skulle vilja bli väckt med fingrar i fittan, vi var ju trots allt tillsammans. Dessutom så är det faktiskt bara en helt rimlig grej det här med han som gjorde slut med mig genom att ignorera mig i en vecka. Varför ska man prata om vad känner liksom?

Man får inte glömma att det är jag som har sökt mig till dessa relationer. Allt är helt och hållet mitt eget fel och det är faktiskt aldrig en mans fel. Det har ingenting med min far att göra och det har fanimig inte med samhället eller strukturer att göra. Porrskada? Finns ej. Hebefili? Existerar ICKE. Att hata män? Nej nu gick du för långt!!!

Gillar

Kommentarer