Kicker97 & nån luddig text

Jag känner mig stark just nu.


Jag har under en period känt mig så fruktansvärt ensam, men det är på väg att ändras. Fucking äntligen. Ensamhet kan vara hemskt och påtagligt, och jag menar- att vara själv och stark är fan en konst. Skitsvårt att lära sig, och hantera över huvud taget. Gång på gång faller jag tillbaka i ensamhetens hål, och självömkan som infinner sig i samband med den är så fult. Så ful och äcklig och smutsig och kanske välbehövlig ibland. Men jag vill inte ha med den att göra just nu. Inte alls. Tänker blunda och skjuta bort tills det försvinner för ett ögonblick. Ignorera, spela dum, vad som helst- åtminstone tills jag sitter där hemma i lägenheten i Stockholm och undrar vad fan syftet är med att leva, om jag ändå ska känna sig så förbannat ensam.


Vill gå ut och dansa till techno här i Berlin, och skita i att tänka på morgondagen och allt som hör där till. Vill och ska.

Gillar

Kommentarer