Tanke + Känsla = Sant
Jag har varit helt singel nu i jag vet inte hur länge, inte ens en tillstymmelse till nån slags kärlekskänsla. Jo, visst har jag varit på nån dejt men på nåt sätt har synen på det hela ändrats till att jag snarare uppfattar allt det där som ett träsk. Jag vill inte falla ner, rädd för att inte kunna ta mig upp. Dessutom känner jag mig sådär larvigt fri, som jag tidigare bara hört singelfolket prata om- nu känns det i hela kroppen. Jag kan bara anta att det är ungefär såhär personer jag dejtat har känt, att de värnat för mycket om sig själva för att kunna ge sig till nån annan. Att det räcker och är gott nog.


